Dags för nummer tre

Då var det dags för nummer tre. Jag har bestämt mig för att göra en annorluda julkalender till mig själv i år. Varje dag ska jag söka ett nytt jobb, eller göra något annat som gör att jag kommer fortare från mitt ordinarie jobb. Jag känner verkligen nu, att jag faktiskt är utbildad beteendevetare, och det innebär att jag inte längre nöjer mig med att sitta och kränga annonser per telefon som ändå ingen vill ha. Jag har äntligen insett, som en del i att hitta min inre bitch igen;), att jag inte ska nöja mig. Jag ska inte nöja mig med att sitta på ett jobb där jag inte har möjlighet att utnyttja min fulla kompetens och potential. Jag har så mycket mer inom mig än att bara sitta på en stol och använda telefonen till att försöka sälja något till folk som de inte vill ha eller egentligen behöver. Vad jag vill göra är ju att hjälpa människor, det var därför jag utbildade mig till beteendevetare... för att hjälpa, för att göra en insats för de som behöver det.
Okej, nog är det endel på mitt jobb som skulle behöva hjälp alltid men jag anser inte att det är min business. Jag vill jobba som kurator, coach eller inom HR eller något åt det hållet och då är det mitt eget ansvar att fixa så att det blir så. Ett steg i detta är alltså att göra något nytt för mig varje dag under hela december. Hittills har jag sökt ett jobb, sänt en förfrågan gällande min utbildning och eventuella vidareutbildning till min förre lärare och idag skall jag söka ett nytt jobb. Jag vet att det är ont om jobb just nu och därför kommer jag söka även sådana jobb som inte finns. Jag menar, jag kan väl skicka in en ansökan även om företaget inte söker jobb för tillfället. Nu vänder ju prognoserna uppåt så förr eller senare kommer företag att behöva hjälp och då ligger mitt CV redan på deras bord. Smart va;)
Vi får väl se hur långt det räcker... Målet är i alla fall att ha ett nytt jobb innan sommaren.
Jag lovar att hålla er uppdaterade.
Stor kram till er alla därute...

Jaha... sa nån spa?!

Okej, en spa-recension får det bli denna gång... Vet bara inte vart jag ska börja. Vi kanske kan börja med plats för den är enkel: Tylösand-spa på Tylöhus. Detta ska vara ett lyxigt och välrennomerat spa och det enda jag kan säga är: Jaha?
Jag är inte imponerad. Rummen var små, relativt rena men badrummet var katastrof. Gamla tvålrester inne i duschen och kabindörrarna var belagda med kalk och tvålrester. Trist, trist, trist. Maten var hyfsad. Det var sill och potatis, kallskuret och varmt. Dessutom ett gottebord med många goda praliner och de mer traditionella sakerna som pepparkakor och klenätter. Dock var det kallskurna halvljummet och det varma var halvkallt. Inga stående ovationer alltså men visst, inte uselt heller. Behandlingen dock, Lyxkuren Tylösand hette den visst, var klart godkänd. Terapeuten visste vad hon gjorde och man använder förstklassiga produkter det enda jag kan kommentera om detta är att jag tycker att det var lite dyrt. Samma behandling på annat hotell kostar tvåhundra kronor mindre, så tja... Jag hade personligen förvätat mig mer av totalupplevelsen, vi snackar ändå Gessle-hotell:(. Nej, jag är inte imponerad och av fem vattendroppar totalt kan jag endast ge en hyfsad trea.
Sällskapet var dock över förväntan:), kunde inte vara annat eftersom jag var där med släkten. Tack kusiner, mostrar, mamma och syster för en riktigt trevlig helg och vi har redan bestämt att detta blir en årlig tradition. Nästa spa-recension kommer följdaktligen om ett år eller så:)
Tills vi hörs igen bjuder jag er farväl;)

Tidsoptimist...

Jag blir helt och hållet tokig!
Idag hade jag tid på röntgen. Efter åtskilliga veckor skulle jag äntligen få komma dit och röntga höger hand och handled som jag haft problem med i snart två månader. Jag tillhör kategorin människor som verkligen HATAR att komma för sent och än värre blir det när jag ska någonstans jag aldrig varit förut. Då vill jag verkligen vara ute i god tid så att jag inte kommer försent och har tid på mig att ta reda på vart jag ska och hur jag ska ta mig dit. Min make är tvärt om, han tror på något outgrundligt sätt att han alltid har tio minuter tillgodo... även om han redan är sen. Självklart kom han hem alderles för sent idag för att ta barnen och jag blev mega-sen till sjukhuset. Jag blir så ARG, jag blir SKOGSTOKIG, jag blir GGGAAAARR! Kan någon, vem som helst, tala om för mig hur jag ska göra för att få min älskade make att förstå att han måste lära sig att passa tiden. Jag blir totalt galen på honom för jag tycker faktiskt att det är brist på respekt att komma försent. Suck. Nej, jag visste vad jag gav mig in i när jag gifte mig med honom men jag trodde att hans lilla ovana skulle försvinna när han väl förstod hur viktigt det var för mig att man skall komma i tid när man bestämt något. Jag menar inte att det är kris och panik när man kommer 10 minuter försent till middagen hos mamma eller att världen går under om man stämmer träff med maken på stan och han blir en kvart sen. Men jag menar att det är brist på respekt när man har en viktig tid på, till exempel sjukhuset, en tid att passa i skolan eller jobbet eller en tid på en restaurang eller biograf. Jag tycker att det är brist på respekt för de andra som faktiskt kommit i tid och för den som arrangerat det hela, vad det nu må vara.
Suck, jag vet inte vad jag ska göra för att få honom att förstå. Jag undrar om jag är den enda som har detta problemet. Är det en manlig sak det här med tid eller??? Hmmmm, jag får nog fundera lite på det tror jag...
Tills dess får jag jobba hårdare på mitt motto...
Be strong, be powerful and be beautyful. Be a bitch;)

Missförstånd...

Jaha, då var man sams igen. Min goaste lilla syster kom förbi efter jobbet och vi satt och pratade, pratade och pratade i två timmar. Det var så skönt att få reda ut alla missförstånd som det faktiskt var. Vi kom bland annat överrens om att vi ska bli bättre på att vårda varandra. Det blev mycket tårar och mycket skratt.
Varför är det så lätt att missförstå dem man älskar mest? Kanske för att man har möjlighet att vara helt ärlig och då kanske snor in sig i en massa saker man vill säga och så blandas, blundas och ges allt på helt fel sätt. Eller kan det vara så att man tycker att man känner varandra så bra att ingen vidare förklaring behövs när det faktiskt kan vara så att en ordentlig och nerbenad förklaring är precis vad som krävs för att missförstånd inte ska uppstå. Eller det kan ju faktiskt vara så att man i vissa perioder i livet är mer eller mindre mottaglig för olika intryck och därför mer känslig än vad man skulle vara annars? Jag har inte alla svaren, vet inte ens vart man ska börja... Kanske att man förväntar sig så mycket mer av sina närmaste. Det kanske är därför det blir sådana förvecklingar ibland. Man förväntar sig att ens närmaste skall förstå och begripa att man menade si eller så fast man sa något helt annat. Det kanske är så det är... man tror att de närmaste verkligen känner en så väl att de nästan kan läsa ens tankar även om man råkar uttrycka sig på fel sätt eller med fel ord... Kan det vara det som alla missförstånd beror på?!
Jag vet inte riktigt men jag vet att jag efter att min syster varit här känner mig mycket starkare och gladare. Jag mår bättre helt enkelt.
Idag känner jag mig ett steg närmare mitt mål...
to be strong, to be powerful and to be beautyful. Närmare mot att be a bitch:)

Jul,.. jul...

Ja snart är det jul igen. Har precis haft en diskussion med min make om julklappar till barnen. Vi har i år enats om att ta det lite lugnt med klapparna. Förra julen satt Sebastian och öppnade den ena julklappen efter den andra bara för att titta på den, säga tack, slänga den på julklappsberget och öppna nästa. Då känns det faktiskt inte roligt att ge julklappar.
Så i år bestämde vi oss för att dra ner lite på det och ge dem julklappar som de verkligen vill ha men inte lika många klappar. Jag har, i vanlig ordning handlat en del till dem och det finns nu inte så mycket utrymme kvar prismässigt. DÅ kommer min make på att han ska köpa det, han ska fixa en sådan, köpa den och så hade han lovat Samuel att kanske köpa en sådan.... SAY WHAT!!! Varför i hela fridens namn ska vi köpa en massa saker när vi gemensamt beslutat att INTE köpa en massa saker?! Jag förstår inte riktigt hur han resonerar. Dessutom är det ju så att vår äldsta som fyller år ett par månader efter jul så min tanke var ju att det han inte får i julklapp kan han få i födelsedagspresent... eller ska vi köpa en massa nya saker då? Jag blir så trött ibland.
Nu får vi nog ta ett snack till när det gäller detta med julklappar tror jag.
En annan sak när det gäller julklappar som jag dock gillar är att vi vuxna alltid köpt en allmän present som läggs i en hög och sedan drar man vem som får vilken paket. Dock har det varit lite svårt att hitta någon bra julklapp som kunnat passa till både en man och en kvinna, därför har vi förändrat denna traditionen lite. Nu kör vi på the american way... vi kör alltså med en "secret santa". Alla skriver sitt namn på en lapp, lägger i en skål och sedan drar varje person en lapp. Då vet man ju vem man ska handla till, men du vet ju inte vem som handlar till dig. På detta sätt blir det lite hemligt men du har ändå möjlighet att köpa en riktigt personlig present. Perfect:)
Så varsågod julen... I´m ready!
Och kom ihåg
Be strong, be powerful and be beautyful... Be a bitch.

Nybliven bloggare

Okej, då var man nybliven bloggare då. Jag har försökt innan men misslyckats så vi får väl se hur detta kommer gå. Det känns dock ganska ok denna gången, denna bloggen blir ju lite annorlunda än förra. Här tar jag mitt utrymme för att få utlopp för mina egna filosofier, tankar och funderingar. Här får jag möjlighet att uttrycka vad jag känner och vad jag tänker på utan att någon ser det om inte jag väljer det. Smart faktiskt, detta med blogg... jag tror att jag gillar att blogga:) Min tanke med bloggen är också att jag ska försöka hitta min inre bitch igen. En gång i tiden kallade mina vänner mig för bitch och jag bar mitt smeknamn med stolthet. Med denna bloggen hoppas jag kunna återta lite av min bitchighet och vad just ordet bitch betyder för mig kommer jag gå in på vid annat tillfälle. På återseende vänner, tills nästa gång bjuder jag farväl:)

Besviken

Hur besviken är inte jag just nu. Jag är, förutom besviken, sårad och arg, även förbannat ilsk!!! Dessutom är jag nybliven bloggare och inser att jag kommer få ännu mer vatten på min kvarn och förhoppningsvis driva er från vettet på kuppen. Jag är trött på att alltid vara den som ger, ger, ger. Jag försöker fixa så att alla kan vara nöjda, tycka om situationen, trivas med tillvaron och må bra... Men jag får inget tack och inget annat tillbaka heller för den delen.
Jag vet att generositet ska bygga på att ge... det är det som generositet går ut på... men vem faaan orkar ge hela tiden???? Jag bara undrar? Jag har gjort det i hela mitt liv och nu är jag sååååå innerligt trött på det. Från och med nu skall jag bara ge till dem som förtjänar det, till dem som verkligen behöver det, till dem som vekligen kan göra något med de positiva energier de får. Jag tänker inte ge en förbannad droppe till dem som bara rycker på axlarna och säger "Tja, jag vet inte"...."nja, jag kan inte idag" Må de brinna i helvetet. Det inkluderar vissa familjära partier som helt enkelt visat att allt annat är viktigare än jag.
Jag säger inte att jag är en sådan person som skiter i familjebanden eller vänskap men jag säger att det är slut på MR NICE GUY... eller girl i mitt fall...
En gång i tiden kallades jag för bitch av mina vänner och jag bar det namnet med stolthet, det är dags att reclaim detta namn/idag skällsord och stå för det som är du.
Vare sig du är en ung kvinna i skolan, en dubbelarbetande mamma i 30+ åldern eller en mogen och medveten kvinna med stabilitet i ditt liv, det är dags för oss att reclaim vårat riktiga namn och bära det med stolthet. Bitch är inget skällsord för mig, det är ett ord som symboliserar styrka, självständighet och kvinnlighet. Ersätt gärna kvinnlighet med feminism om du vill men gör det på rätt sätt.
Be strong.
Be powerful and be beautyful.
Be a bitch;)
Love yá. Sezza